Dagarna går och allt känns på något sett meningslöst.  Jag orkar inte vara någon som jag inte är. Jag vill bara försvinna någonstans. Alla dessa krav är jobbigt för alla men jag är väl väldigt svag som person, förmodligen. Jag ska inte klaga, jag har ett bra liv det är inte det. Men det är fortfarande mycket som trycker ner mig. Jag trycker ner mig själv vid vissa perioder. Jag klarar inte av mig själv och därför kommer jag inte kunna klara av några andra förrns jag gör det. Därför skulle jag göra vad som helst för att åka och kanske praktisera någonstans eller fan skaffa jobb och hoppa av skolan. Men jag glömmer var soft och bra det är med skolan egentligen. Men just nu vill jag bara ha en förändring.

Var uppe i stallet och böt täcken på Rut i morse, hon mötte oss med sån typ uppskattning och bara heej. Det är min älskade häst jag ska lägga ner energi på nu. Hon känner på sig när det är något som är lite fel och värmer upp mitt hjärta varje gång jag ser henne och varje butt hon ger mig med sin lilla mule. Puss på min hästapolle!