Jag visste att valet skulle få konsekvenser, ett beslut är ett beslut. Men skulle det inte kännas bättre efteråt? Varför smyger sig ångesten allt närmare ju fler dagar som går. Paniken jagar mig hela tiden, vad är rätt och fel!? Nu är allt försent, inget går att ändra. Jag behövde, och behöver det här.. Måste tänka lite annorlunda, sluta grubbla och se framåt, se det possetiva. Finns det något possetivt? Jag behöver hjälp. Jag har inte erkännt det för mig själv tidigare, men känner att jag måste lära mig att tackla skuldkänslor, alla krav och grubblerier. Liter personligt för att skriva på bloggen kanske.

Saknar min vän varje dag, varje minut, varje sekund... Hm, det dumma är att det var mitt beslut. ÅÅÅH, alla dessa tankar!! Hur man än gör blir det aldrig bra, önskar att jag kunde stänga av känslor och tankar ett tag!. Nej nu ska jag försöka läsa en bok och försöka sova.

Godnatt ,    

- man vet aldrig vad natten bär med sig, allt kanske känns bättre i morgon..