Var tvungen att gå ifrån första lektionen. Fråga mig inte varför, allt känns skit. Kan inte allt vara som det brukar. Jag får ingen sömn på nätterna, vrider och vänder på mig och vaknar upp 78 gånger. Klarar inte av mörkret vintern drar med sig. När första mörkret faller över vårat avlånga land känns det som jag faller med det. Har svårt att ta mig upp igen. Blir inte bättre av självömkan men ibland funderar jag, inget kan göra det så mycket bättre. Vill kunna krama på min lilla pålle. Det är det ända

     .